Frånvaro

Önskar att jag hade mer att blogga om. Men för tillfället känner jag mig totalt oinspirerad. Ingen skaparlust eller kreativitet alls. Mycket att göra just nu. Det är nog en bidragande faktor. Stress har en negativ effekt på mig. Till helgen ska vi ner till Skåne. Tid att andas, och fotografera (har faktiskt ett jobb inbokat).

Tack för att ni läser. Det blir bättre, jag lovar. ♥

Företagsjobb

Känslosamma porträttfotograferingar i all ära, men dokumentationsjobb för företag är verkligen underskattat. Merparten av mina fotojobb senaste året har varit företagsjobb. Tyvärr ger de inga slående bilder med ‘wow-faktor’ att visa upp i bloggen, men under dessa jobb utvecklas jag enormt!

Känslan att inte kunna styra över människors rörelser, ljusförhållande och dylikt som under en porträttfotografering är både skrämmande och spännande. Allting handlar om timing, att vara på flera platser samtidigt och fånga ögonblick som ska kunna sammanfatta en hel dag! Det är ärligt talat skitsvårt, och jag var grymt nervös inför mitt första dokumentationsjobb. Men jag älskar utmaningar och tror starkt på att man utvecklas som mest när man utmanar sig själv. Övning ger färdighet. Dessutom har jag fått träffa massvis med fantastiska och intressanta människor genom dessa jobb – och det är guld värt!

Rose

Ännu en ros. Vad tycker ni?

Love is like a rose..

..When pressed between two lifetimes, it will last forever.

Den sjuttonde firade vi ett år tillsammans och jag fick vackra, rosa rosor.

Ännu en höstbild

Världens vackraste människa – min lillasyster.

En höstfavorit

Förra året fotograferade jag min syster i höstlöven. Hon var minst lika vacker då som nu. Vi hade med oss röda löv från en bukett hemma och jag hade gjort en reflexskräm ala hemmabygge av lite folie. Fantastisk skoj! Minns hur nöjd jag var med bilderna efteråt.

Vad jag ville säga? Jo, att jag gillar hösten och att jag älskar (och saknar) min lillasyster!

There is a light that never goes out

To die by your side
Is such a heavenly way to die

Min kärlek är bortrest några dagar. Därför peppar jag mig själv med en lista. Det bästa med att vara ensam hemma är följande: Elmo bryr sig bara om mig, många hundpussar kan ni tro. Man kan lyssna på vilken musik man vill, hur högt man vill. Man slipper tänka på saker som att laga middag och bädda sängen. Man kan tjuväta godis fastän det är måndag. Ja, det var väl det hela. Puss!

I skåne

Och jag älskar Skåne. När jag var yngre längtade jag bort, långt bort. Nu längtar jag tillbaka. När man öppnar balkongdörren hemma i Göteborg luktar det motoväg, här doftar det friskt. Härligt! Och Elmo är lyckligare än någonsin, nu när han kan busa med sin bästis Pebben. Men kanske är det så att man uppskattar Skåne på ett annat sätt nu när man inte bor här längre?

Idag ska jag möjligtvis träffa pappa och Nilla. Och ikväll ska jag kanske in till Linnéa i Helsingborg på tjej-/vinkväll. Ska försöka ta många vackra bilder också som jag kan fylla bloggen med. Ha en fantastisk lördag kära läsare! ♥

Och förresten, igår fick jag hem papper om att mitt företag gått igenom! Tjoho!

Päroncider, prinsar och pussar

Kanske dags för en uppdatering. Det är vackert väder ute, Elmo spanar på folket nedanför från balkongen. Jag dricker Icas päroncider. Skönt att kunna ha dörren öppen. Man får ta vara på vackra kvällarna som denna. Snart är den kyliga tiden på året här. Men även den har väl sin charm.

Längesen ni såg Elmo va? Tänk att han snart blir tio månader gammal. Helt galet. Han är världens duktigaste hund och klarar sig finfint ensam hemma nu när vi båda har skola/jobb att sköta. Men visst gör det ont i mattehjärtat när man säger hejdå på morgonen. Han betyder så himla mycket för mig. Min lilla skrutthund.

Just nu busar mina grabbar inne på sängen. “Åhh, din lille klumpeduns, iiih, din lille klump, nu tar jag den! Fick dig, fånga dig!” säger Björn. Det är mina älsklingar det! Imorgon kväll åker vi ner till Skåne och stannar över helgen. Himla skoj! Nu ska jag pussa på mina prinsar.

Något jag inte berättat..

Bild borttagen.

I söndags fick jag ett litet ryck. Kände hur jag krävde en förändring, snabbt, annars skulle jag säkerligen avlida. Så jag inhandlade två paket hårfärg, “mörkt chokladbrun”. Älskling fick agera frisör och det gjorde han strålande. Numera är jag väldigt mörkhårig. Bilden gör inte riktigt färgen rättvisa (men det kan man ju inte begära av en webbkamera heller). Ni får hålla till godo med denna, för något annat orkar jag inte just nu. Helt slut!

Tänkte bara berätta det för er. Tjingeling sötnosar!

Evelina och Fredrik utomhus

Evelina och Fredrik önskade att ta några bilder utomhus också. Här är en bild som jag gillar himla mycket. Vad tycker ni? Det var sånt där magiskt efter-regn-kommer-solsken-ljus.

Jag kallar honom Tofsen

När jag känner mig lite nere brukar jag titta på min blomma Tofsen. Han gör mig så hjärtans glad. Köpt på Ikea när vi flyttade in i januari. Han var pytte och nu är han jätte, dessutom har han två tofsar, himla tjusig grabb. Eller vad säger ni?

Att studera

Jag erkänner, jag har inte världens bästa självdisciplin. Även om pedagogik och didaktik är intressant (faktiskt) har jag svårt att bara sitta still och läsa. Det är väl något man kommer in i antar jag.. Hoppas jag. Både torsdag och fredag var jag på seminarium om studieteknik och akademiskt skrivande. Därför “missade” jag två dagar inläsningstid. Så jag har en del att läsa i helgen..

Just nu känns lärarprogrammet så rätt. Jag hoppas att det håller i sig. Avslutar med lite Säljö “lärande bör ses som en livslång angelägenhet för alla“.

Bloglovin’

Även denna blogg går att prenumerera på med Bloglovin’. Klicka bara på ikonen nedan och lägg till mig på er lista så får ni mina nya inlägg direkt och slipper klicka er in här flera gånger om dagen. För er som inte redan har Bloglovin’ kan jag varmt rekommendera det!

Evelina och Fredrik del II

Jag överlevde

Första dagen var igår. Vi blev matade med diverse information, viktig och inte riktigt lika viktigt. Tyvärr var hjärnan så överbelastad av nya intryck att man bara fick in hälften. På eftermiddagen var det dags för nollning. Lekar, både roliga och inte riktigt lika roliga. Grupp nio, ett härligt gäng. Vi är nollor och kallar oss för ASBEST.. Alltså, det uttalas ASBÄST, såklart!

Köpte min första bok, som ska med på min första föreläsning halv ett idag. Spännande! Nytt! Jag är glad.